Paradiset...

... finns där vi bor. Om någon mot förmodan skulle ha en avvikande åsikt så har dom naturligtvis fel. :-)

Morgonpromenaden gick idag via Lindängen och Högantorps golfbana. Det är så vackert nu så det går inte att beskriva. Jag skulle vilja konservera känslan och kunna ta fram den när vintermörkret slår till och jag går där med tunga steg. Jo, bilderna finns förstås men det går inte att spara fågelkvittret, solen som värmer ansiktet, dofterna...

Men här kommer två bilder från morgonen. Först min vanliga vy på promenaden (två hundrumpor) och sedan ett kärt återseende - liljekonvaljen. Att ta den sista bilden var lite kämpigt. Blommorna växte i skogen alldeles bredvid golfbanan där dom har ett elstängsel. Så jag fick ta hundarna genom ris och över stenar och sedan se till att dom satt alldeles stilla medan jag fotade. Det räcker med att dom har känt på elstängsel en gång i livet!

Varmt!

Vi är kvar i Borstahusen. Efter en skön morgonprommis så smakade frukosten underbart.

Vattnet, naturen runt om campingen, husen i hamnen, allt är så fantastiskt här. Och titta på temperaturen...

Just nu sitter vi faktiskt inne i husbilen för det är ju faktiskt 1,6 grader svalare där.

Jag har åkt in med bussen till Landskrona centrum idag och shoppat ett linne. Det var den stora packningsmissen. Jag hade bara ett linne med mig, men vem kunde tro att vi skulle få så här varmt? Puh!

Borstahusen

Nu är vi ute på vift. I söndags tog vi husbilen, packade hundar, kläder, mat m.m. och styrde kosan söderut. Första stoppet blev Varberg där vi tog in på Södra Näs camping. Det var en jättefin camping, men den var lite trist för det var så väldigt många långliggare där och dessutom låg campingen lite för långt bort från vattnet för min smak. Det var dock en mycket fräsch och välskött camping. Sedan är det ju så att vi är ute lite tidigt på säsongen så mycket är fortfarande stängt. Därför var den efterlängtade restaurangen dessvärre stängd. Ebba hässjade rätt mycket på vägen ned, men vi tog pauser så att hundarna fick sträcka på benen och dricka vatten. Väl på plats höll sig hundarna bra intill husbilen så vi behövde inte koppla dem.

Idag åkte vi till Landskrona och Borstahusen. Landskrona blev en mycket positiv överraskning för mig. Vilken gullig och fin stad! Åtminstone tycker jag det efter att ha åkt runt i husbilen i staden för att Janne skulle till Systemet, och efter att ha promenerat i Borstahusen.

Vi har en fin plats med ett tjejkasts avstånd till havet. Gillar det! När vi kom fram hit så tog jag hundarna ned till vattnet. Eftersom man inte får ha hundar på badplatsen så hittade jag en plats lite nedanför oss där jag gick ned i vattnet med hundarna. Det var rätt stenigt så jag tittade mest ned i vattnet, men så lyfte jag blicken och möter då nio stycken svanar som i bredd sakta paddlar fram mot oss med mycket skarpa ögon... Jag vände fort och tog mig och hundarna upp ur vattnet!

Det blåser 9 sekundmeter idag men det är jättevarmt. Säkert 26-27 grader.

Utsikten från vår plats på campingen i Borstahusen nedan...

Nattliga vandaler

Så, nu har dom kommit till Isbjörnsvägen också. Vildsvinen alltså. Jo, dom har nog varit här tidigare, men i natt har dom haft röjarskiva här. I princip alla soptunnor är välta så långt ögat når, förutom vår tunna av någon konstig anledning.

Janne vaknade kl halv ett i natt av att han hörde något som lät som om någon gick och slog på bilarna, Dino muttrade och Janne klev upp och tittade. Han såg ingenting och gick och lade sig igen. Tyvärr kunde han inte somna om på flera timmar. Klockan halv tre var jag vaken en stund och då var han fortfarande vaken!

På morgonen gick jag som vanligt ut och hämtade tidningen och då såg jag anledningen till oväsendet på natten...

Jag gillar INTE att vi har vildsvin så här nära oss! Vad säger man om man möter ett vildsvin? Schas?

Tjohoo!

Äntligen har jag fått min första pinne i rallylydnad! Idag har vi tävlat i Visättra i Apollogruppens officiella rallylydnadstävling. Jag har ju haft så jättedåliga tävlingsnerver och det har ju påverkat både mitt och Dinos agerande på planen. Men idag lyckades jag tänka att jag var stolt över Dino och hur fin och duktig han är. Och faktiskt, det gick vägen! Vi fick 83 poäng av 100 möjliga, och eftersom minimigränsen för godkänd är 70 poäng så blev vi godkända! Enda riktiga problemet var på sitt-ligg-gå-runt där Dino satte sig upp när jag gick runt, så där blev det en tia. Jag tar på mig det, kanske gick jag lite för fort och hade inte honom helt stabil. Han lade sig också snett på läggande under gång så där blev det en etta. Vi fick även några sträckt koppel, nos och sen - men det får vi alltid i starten av tävlingarna. Dino är alltid lite trögstartad även om jag tyckte han var bättre idag än tidigare.

Banan hade bra flyt och jag gillade den redan på banvandringen. Inga direkta svårigheter förutom att det var lite ovanligt med ett sitt framför redan på första momentet. Men det var en kul och bra bana och man hade gott om plats mellan skyltarna.

Det känns så jätteskönt att ha fått ett godkänt resultat. Min stora seger är ju över mig själv och mina dåliga tävlingsnerver. Att Dino kan det visste jag ju, men nu vet jag att vi kan! Två pinnar till...

Monstret i trädgården

Morgonprommisen bjöd på lite underhållning. Vi gick förbi en sommarstuga, som inom parentes ligger helt gudomligt vid Viksbergs Udde, där man hade en sådan där liten fiffig gräsklippare som jobbar helt på egen hand. Praktiskt, men passar nog bäst på små fyrkantiga tomter. Jag kan inte se hur det skulle kunna fungera hos oss, men det var ju inte det jag skulle skriva om!

När jag kom fram till tomten så frös hundarna till is och bara stirrade på monstret som åkte omkring därinne! Dino satte alla fyra tassarna i marken och sa: "mig får du inte förbi här!" och Ebba skällde som en tok. Detta är MYCKET ONATURLIGT, tyckte dom!

Jag tog en film med mobilen, och sitt nu still och bli inte yr i huvudet om du vill titta på filmen, för jag skakade mobilen eftersom jag också höll i kopplen. Kunde ju ha ställt mig på kopplen i stället, men det kom jag ju inte på förrän efteråt. Dessutom borde jag ha vridit mobilen ett kvarts varv. Jag jag ursäktat mig klart? Kolla i i så fall på våra knäppisar.

Rallyhelgen

I helgen har jag, Camilla och Susanne hållit nybörjarkurs i Rallylydnad för 9 st trevliga och duktiga elever. Kursen har hållit på mellan 8:30 och 16:00 båda dagarna och vi tre har jobbat oavbrutet hela tiden så nog kändes det i kroppen och knoppen när jag kom hem igår. Men gud vad kul vi har haft och vilket instruktörsgäng vi har blivit! Jag har inte nog med lovord över "tjejerna"! Igår skrev jag på FB ett litet statusinlägg och lyckades få in "jätte" fyra gånger på tre rader! Det säger en del om hur jag känner!

Det som är extra roligt är all den positiva kritik som vi fick. Bara lovord hela tiden! Enda synpunkten som vi fick från två deltagare var att vi kunde ha lagt kursen på två helger i stället för att köra en hel helg direkt. Det håller vi med om och tänker göra så om det blir fler intensivkurser. Men annars - kursplanen höll rätt bra även om fick lägga in extra banor på lördagen och vi flyttade genomgången av domarbedömning och tävlingsregler till lördagen med repetition på söndagen. Trots det var det flera som inte gjorde rätt i starten på tävlingen. Men så är det, tävlingsnerver är inte att leka med!

Jag fick lite Ågren efter att tävlingen var genomförd. Eftersom man inte fick ha godis på tävlingen så var det flera ekipage som fick jätteproblem med kontakten. Hoppas dom inte tappade sugen! Men å andra sidan var det två som ville köra banan en gång till när vi var klara, så dom fick nog blodad tand.

Therese jobbar med Tosca på badrumspallen. Egentligen använder vi pallen för att träna en bra fotposition, men här blir det utställningsträning i stället.

Susanne in action. Även lunchen användes till kurs, det fanns ju hur mycket som helst att prata om. 

Söta Scilla.

Banvandring inför sluttävlingen. Full koncentration!

I morgon fortsätter vi kursandet. Då är det den "vanliga" rallylydnadskursen som står på programmet. Nu gäller det att veta vad man har sagt och inte sagt till kursdeltagarna, det är nog lätt att blanda ihop kurserna. Men det är först i morgon. Nu ska jag bara ta det lugnt idag (städa lite...) och sedan kanske sätta mig och rätta upp helgkursprogrammet efter våra ändringar - vi får se vad dagen bjuder på. Det är inte så dumt att vara pensionär, även om jag ibland känner mig förfärligt lat och onyttig. Luther knackar mig menande på axeln...

Njutning

Vår lilla Ebba har många egenskaper. Hon är kärvänlig och glad, nyfiken och påhittig. En kul egenskap är också hennes morgonrutiner. Varje morgon står hon vid dörren och piper ett jätteynkligt litet pip. Hon får gå ut förstås varvid hennes polisrunda startar. Hon patrullerar nämligen av tomten varje morgon. Runt hela tomten, längs med staketet travar hon med nosen i marken och kollar av vad som kan ha hänt under natten. Jag tänker ibland på vad vi människor missar i doftväg. Ja inte alltid förstås... men när hundarna går med nosen i marken så kan dom ganska säkert veta vad som har hänt sedan sist. Häftigt!

Efter rundan så kommer hon in igen i full fart och hälsar precis som att hon säger: nu är jag klar, har ni saknat mig? Dino som fortfarande knappt har vaknat blir också hälsad på, och helst ska hon ha igång honom med en liten lekstund. Han brukar ställa upp!

En annan kul sak är hur hon rullar sig i gräset. Hon tar sats med ena bakbenet och snurrar runt på rygg. Jag tog en liten filmsnutt.

Blandade bilder

Idag är det första maj, solen skiner och det är så vackert ute. Jag försöker ta lite bilder här och där, men dom är rätt intetsägande tycker jag. Borde försöka få mera liv i bilderna på något sätt. Sedan kan ju motiven också vara rätt livlösa...

Sömnig kille...

Forsythian blommar för fullt nu, bilden ger inte busken rättvisa. Den är helt otroligt vacker när den står där och lyser bland allt det torra och bruna i trädgården.

Det är lite pirrigt idag. I kväll börjar vi nybörjarkursen i rallylydnad. Det är jag, Susanne och Camilla och delar på instruktörsrollen så jag känner mig trygg med mina instruktörskompisar. Men lite pirrigt är det innan man kommer igång. Vad är det för elever, håller vår planering osv osv...Jag återkommer med en rapport!

Jungfruturen...

...med husbilen gick till Tord och Lisbeth i Sparreholm. Vi fick ett samtal i förrgår att dom hade åkt ut dit och att vi var välkomna.

Nu blev det stressigt! Vi hade ju inte fyllt vatten i bilen tidigare och inte använt värmen. För att göra en lång historia kort, så hade vi nog problem med precis allt: vattnet rann ur tanken för vi hade inte satt i en propp som man kom åt genom att ta bort en dyna och sedan skruva av locket till vattentanken och klämma in armen ned i tanken... Sedan gick inte vattenpumpen för det var en liten blå plupp som skulle tryckas in, kylskåpet fungerade inte och värmen fungerade inte. De två sistnämnda problemen berodde på en utlöst säkring. Men efter två vändor till Caravanhallen så var allt igång till slut. Igår lastade vi så in mat och dryck, stoppade Ebba i buren och satte Dino i säkerhetsbälte. Sedan åkte vi! Resan gick bra och tog bara drygt en timme. Backen upp till deras hus blev dock ett litet bekymmer. Backen är brant och när Janne tog fart så blev lutningen lite väl brant så bilen tog i marken längst bak och det sprutade grus om framhjulen.

Men vi kom upp och kopplade på elen för att få värme och varmvatten, samt att få el till kylen. Dagen och kvällen blev jättetrevlig. Vädret var bra och vi gick ett par sköna promenader. Sedan grillade vi och satt och pratade. Janne och jag är ju väldigt kvällströtta så vi drog oss tillbaka rätt tidigt och gick och lade oss för första gången i bilen. Men det var rätt kallt i bilen trots att värmen var på. Det var bara 16 grader när vi kom in. Konstigt! Till slut kom jag ändå på att jag hade ställt in reglagen fel så att det bara var varmvattnet som var påslaget. Jag ställde in värmen på max och det var väl bra att få veta hur bra värme vi har i bilen? Klockan halv tolv så kokade jag! Jag skruvade ned till lägsta läget och somnade om. Klockan halv tre ramlade Dino ned ur sängen! Alla blev ju klarvakna förstås, och Janne somnade tydligen inte om mer. Det gjorde i alla fall jag och jag sov till klockan sex.

Sedan var det dags för frukost. Eftersom vi misstänkte att Tord och Lisbeth fortfarande sov så tänkte vi fixa lite kaffe och mackor i husbilen i stället. Vi har köpt en liten Nespressomaskin som vi hade i husvagnen i fjol. Den är liten och praktisk, man behöver inte ha kaffefilter utan bara de små kapslarna. Vi dukade alltså bordet med smör, bröd, ost, juice och kaffemaskinen och satte oss för att äta frukost. Kaffemaskinen fungerade inte! Istället rann vattnet ut under maskinen och ut på bordet. Panik! Fram med disktrasor och hushållspapper! Vad var det för fel? Jag provade för säkerhets skull två gånger till, men med samma nedslående resultat. Okej, vi struntar i kaffet - Tord och Lisbet skulle ju fika halv åtta så då skulle vi kunna få kaffe. Juice och mackor då i stället. Men jag hade skakat juiceflaskan och öppnat locket när kaffevattnet rann ut. Nu tog Janne juiceflaskan och skakade den... Behöver jag säga att vi hade juice över allt? I Bregottpaketet, på osten.... Suck! Vi har väl haft en lugnare frukost om man säger så! Men till slut fick vi våra mackor och juice i alla fall. Resten av förmiddagen var jämförelsevis rätt händelselös. Vi fick vårt kaffe och så småningom tog vi och packade ihop allt igen och åkte hem. Tord och Lisbeth skulle också hem eftersom dom ska med en av sina hundar till veterinären i morgon. Apropå hundar: vi hade fem hundar tillsammans hela tiden - inte ett gruff eller gnäll. Gullehundar!

Nu är vi hemma igen och det känns rätt skönt. Det tar nog lite tid att få alla rutiner på plats. :-)

Vårtecken

Nu blommar magnolian på vägen vid Talbystrand. Det är en så häftig buske som blommar på bar kvist. Dessutom är det lite unikt att se magnolia här i mellansverige, men den här står skyddat och blommar varje år lika fint. Jag knäppte några bilder, det är väl lite sådär okej att fota in på folks tomter egentligen, men syftet är ju gott!

Andra mindre trevliga vårtecken är att jag har börjat se sniglarna krypa omkring igen och att jag just har tagit bort en fästing på mig själv! Bak i nacken! Bläääää!

Äntligen...

...fick vi lite sol! Dagen började dimmigt, men så småningom tittade solen fram och det blev bara bättre och bättre längre fram på dagen. Efter lunch tog Susanne och jag en promenad med hela flocken. Dom sköter sig så bra numera, det är så roligt att se. Dessutom tycker ju jag ju att det är trevligt att ha sällskap på promenaden. Susanne och jag har alltid mycket att prata om och idag tyckte vi båda att vi nog gick en lite för kort runda!

Susanne fotade en massa - det ska bli roligt att se bilderna. Själv hade jag bara lilla kameran och lyckades väl sådär med bilderna! 

  Dino ser livsfarlig ut, men han tuggar bara på en pinne!

Frasse tar ett hälsosamt gyttjebad...

När jag kom hem igen så började solen ta i på allvar och jag kunde var ute och fixa med allt möjligt. Tog ut vattenslangen, räfsade, plockade... Bara njöt av att åter ha en trädgård att vara i. Skönt! Janne satt inne och fixade med månadsräkningarna, något som jag med glädje överlåter åt honom! Utelivet avslutade vi med att faktiskt äta middagen på uteplatsen. Det var 22 grader där... Man börjar kunna leva igen!

 Dino hjälper till att plocka ogräs??

Vad funderar hon på?

 Klätterhortensian verkar inte veta vart den ska ta vägen.

Vuxen? Vem? Jag?

Dino fyller 7 år om ett par dagar, men det har han totalt förträngt. Att åldras med värdighet verkar inte vara hans melodi. I mångt och mycket är han fortfarande den busiga valpen/unghunden han var när han var liten.

I morse tog jag på mig ett litet förkläde eftersom jag skulle baka en paj. Dino upptäckte förklädet och innan jag hunnit protestera (nåja, jag var väl inte så hemskt arg heller...) så hade han lyckats dra av mig det! Därefter vidtog en vild jakt av hundarna och dragkamp med bytet. Kul hade dom, och mig spelar det inte någon roll - jag har flera förkläden! Det var det värt för att se hur kul dom hade.

Här är det fortfarande rätt lugnt...

 Den är min, nej min!

Efter festen...

Vi lär oss..

...lite mer för varje gång. Jag var på tävlingslydnadskurs i söndags. Vår fantastiska Katti ledde mig och de andra deltagarna till oanade höjder... Nåja, lite grann i alla fall.

Många av momenten var avancerad och mästarklassnivå. Katti hade verkligen byggt banor med utmaningar - massor med högerhandling! Nu har jag ju en fördel av att Dino har gått agility där man också kör med högerhandling, men vi fick verkligen bekänna färg och anstränga oss. Mitt stora problem med Dino är ju att han kan bli så låg och sackar efter mig, men det fick vi faktiskt lite ordning på. Tricket är att få igång honom innan startskylten och det lyckades rätt bra till slut. Jag inbillar mig nog att Dino förstår vad jag tänker och det kan man ju räkna ut med tårna att då fungerar det inte på banan. Nej det gäller verkligen att jobba, jobba, jobba. Innan start att vara skojig och ändra tempo från springande till långsamt tempo, leka och busa. På banan att se till att han är med, tänka på kroppsspråket, och vara jättetydlig. Dessutom provade jag att spotta köttbullar (blä), men han fattade det också och gick bättre och bättre. Men det finns massor med stötestenar, att backa vid höger sida är jättesvårt. Han svänger ut mer och mer för varje steg tills han är framför mig. Det problemet var jag inte ensam om! Men däremot kan han backa jättebra när han står framför mig för det har vi övat mycket på.

En annan sak som blev uppenbar var att Dino kan bestämma sig för att vägra. Eftersom banan var lite lerig så ville han inte sätta sig på några ställen. Men där fick jag inte ge mig, och då förstod han så småningom att det inte var någon idé att strula. Jag fick många tankeställare.

Kursen var på totalt sex timmar och när vi åkte hem var vi helt slut båda två! Men igår när jag gick ut med hundarna så hade jag en mycket pigg och uppmärksam Dino med mig! Nu gäller det att underhålla formen!

Anki med en av sina duktiga Kromforländers kikar på Malin och hennes lika duktiga amstaff. 

Paus i solen.